Jag har alltid lidit av prestationsångest, ända sen jag var barn har jag alltid tyckt att jag gör för lite.
Måste hinna det och det och det också.
Det var alltid något som jag ”borde” göra som jag inte hann. Vilket resulterade i dåligt samvete.
Det var någon häst som inte hann motioneras den dagen, eller någon skoluppgift som inte blev ordentligt gjord, sånt som var mitt liv då.

En gång sa jag upp mig på mitt jobb TRE gånger innan jag faktiskt lyckades säga upp mig!
Jag gick ut med löneförhöjning och löften istället för uppsägningspapper när jag försökte sluta mitt jobb.

Tredje gången lyckades jag säga upp mig.
Men jag förstår det, det måste vara fantastiskt att ha en anställd med prestationsångest. En som alltid kämpar för att hinna lite till.

Jag har haft tre egna företag , men det sista inkluderade även anställda.  Och oh my god vilken prestationsångest! Jag mådde riktigt dåligt innan min smäll kom med gbs.

Idag har jag fortfarande prestationsångest över det som rör mitt liv nu. ”Jag måste få ner den fröpåsen” eller ”jag måste få klart biblioteket nu” och det kan vara nog så stressande beroende på vilket hälsotillstånd man befinner sig. Nivån för hur viktigt det är ändrar sig,  men inte själva ångesten.

MEN anledningen till att jag skriver detta nu är för att jag har just insett att jag börjar bli bättre!
Skulle jag börja jobba som en anställd nu så skulle det nog troget komma tillbaka. men här och nu i min trädgård så börjar det kännas lite mer avslappnat, absolut inte helt men känns ändå som att jag är på rätt väg åt det mer avslappnade hållet och börjar dessutom inse att ”klar” blir man aldrig så varför inte bara ta en dag i taget!

image

Annonser