Jag står och diskar för hand och tittar ut genom köksfönstret.
Vår diskmaskin har gått sönder och jag tänker att det gör ingenting.
Det är rofyllt att diska, många tankar far genom huvudet, många idéer kläcks och många minnen passerar.
Jag tänker på min resa som jag gjort sen 27 september 2013.
Hur jag har förvandlats!
Innan jag blev sjuk så läste jag böcker om rika gubbars karriär, jag letade alltid efter kurser om bokföring i en strävan att alltid bli bättre, jag pratade med skatteverket flera gånger om dagen, jag pratade med kunder i princip jämt.
Jag stressade med barn och middagar.
Tills det en dag brast!
Jag la mig på soffan och kunde inte resa mig igen på väldigt, väldigt länge.
Jag blev omhändertagen, jag kunde inte vara den omhändertagande.
Jag till och med dog för att direkt bli levande igen!
Men jag fick provsmaka på döden och den var så fantastisk så jag kan inte låta bli att längta efter den.
Men jag kommer inte dö igen än på många år för min familj behöver mig och jag vill vara hos dom. 

Under min sjukdomsresa har jag blivit förvandlad till förmodligen mitt riktiga jag. Förvandlingen pågår hela tiden mer och mer.
Idag läser jag inte längre böcker om rika gubbars karriär. (Men dom böckerna funkar väldigt bra som tändhjälp i öppna spisen har jag lärt mig ;))
Nej idag läser jag böcker av John seymour, letar kurser om odling, djurskötsel, tillverkning och har jill redwood som förebild.
Jag är med i grupper som handlar om mitt nya stora intresse,
jag känner mig trygg när det stormar ute eftersom mitt skafferi är fullt!
Jag ägnar vintern åt att planera vår, sommar och höst. Jag planerar för att minimera räkningar.

Jag lyssnar inte på nyheterna,  jag engagerar mig i skolan istället för att mina barn ska ta sig igenom den så smärtfritt som möjligt och med goda förutsättningar att klara sig i livet. Jag lär mina barn att laga mat! Riktig mat!
Mat är det viktigaste vi har! Hur jag då har kunnat äta så mycket skräp som jag gjort det kan jag inte förstå idag.
Jag lagar idag all mat från grunden, ända in till minsta lilla ströbröd.
Och jag mår så himla bra!
Vi har lagt om och ändrat kost!
Vi äter massor av nötter och jag håller på och planterar en nötlund i hagen. Vi planerar tunnelväxthus och vi gräver och sår och gräver igen. Ett självhushållningsparadis håller sakta på och växer fram.
Ja jag har fortfarande min sjukdom och jag behöver fortfarande sova mitt på dagen för att orka, men jag har skaffat mina rutiner så jag klarar att ge familjen mat, att hålla någorlunda ordning i huset och ta hand om djuren.
Jag tackar fortfarande nej till olika roliga äventyr för att jag inte orkar. Men nästa vecka ska jag på julbord och då får det vara värt att vara trött några dagar efteråt och inte få så mycket gjort.
Men jag älskar livet så mycket djupare och grundligare nu! Jag älskar jorden och naturen.
Jag älskar solen!
Jag har blivit en riktig naturmänniska. Ni vet en sån där flummig som går i bruna byxor, grön tröja och kängor.
Skitiga naglar och alltid rödrosiga kinder.
En sån där som kan komma på sig själv med att ha stirrat upp i himlen på alla vackra moln hela förmiddagen.
En sån där som tar med sig en kopp te av den egenodlade myntan ner till hästarna och bara sitter där hos dom och njuter utan det minsta dåligt samvete.
En sån där som inte planerar så mycket annat än trädgården utan tar en dag i taget.
En sån där som inte bryr sig över att det tar en hel vecka att måla ett enda sovrum. Eftersom jag tar en vägg i taget för att inte bli så trött.
Ni vet en sån där super flummig människa!!
Det är jag det och jag önskar jag kunde föra över det på alla människor oavsett vad dom jobbar med eller har för intressen.
För den stressen som jag levde med innan och som den största delen av Sveriges befolkning lever med idag den är ond!
Låt inte den ta makten över dig!

image

Annonser