Fick ett medelande igår av en orolig förälder vars 6-åring fått gbs.
Jag blir så ledsen när jag hör om er andra och era öden. en del lättare än jag en del värre.

Sitta vid sitt barns säng måste vara förfärligt jobbigt. Titta på sin lilla son som inte kan röra sig,  inte kan svälja och ha svårt med andningen.
Se sin son med oerhörda smärtor och inte kunna göra ett dyft.

Men det kan man!
Man kan sitta där! Hålla handen, massera benen och bara finnas. Ta med honom ut på promenad i rullstol.
Tänk första gången min man tog ut mig! Det luktade ruttna löv och det luktade fantastiskt!
Han körde över en tågräls så jag höll på att ramla ur.  Det hade kunnat sluta illa men jag skrattade så att jag kiknade!  Äntligen hände det något!

Den lilla sonen kommer bli bra! Det kommer ta tid, men han kommer bli bra!
Han är dessutom ung och stark! Han klarar det galant!

Det ni går igenom nu kommer sätta spår. Positiva spår!
Lycka till fina ni!

Annonser