Sök

Urstarka Jag

A topnotch WordPress.com site

månad

maj 2015

image

Annonser

En epok är över

Idag lärde sig sista nissen att cykla!
Det var det, nu blir det inget mer springa med krokig rygg och hålla i en pakethållare. 
Nu är den epoken över konstaterar vi både med vemod och glädje.

Koka soppa på en spik och kosläpp

Mellannils har haft bowling kalas, det blev lyckat. Så nöjda.

image

image

image

När lillnils fyller i sommar ska vi bjuda hela hans klass på kalas hemma hos oss så att han får lära känna sina nya kompisar. Eftersom han inte går på dagis nu så blir han lite utanför.  Dom andra dagisbarnen går till skolan och hälsar på, äter i matsalen osv. Men det får inte lillnils göra.
Men vi tänker allt ordna det ändå genom att åka och hälsa på bara vi två. Och ha kalas. Sen tänker jag vara med första veckan/veckorna i lekis och skola in honom.
Jag struntar i om man får eller inte, jag gör som jag vill och utefter mina nissars behov.
Men det är mycket turbulens kring skolan just nu.
Dagisgrupper som blir splittrade till hösten,  rektorer som gör lite hursom pga tidsbrist.  Barn som inte får komma och hälsa på i skolan inför förskolestart osv. När jag ser alla upprörda utrop på Facebook, alla uppmaningar om att klaga. Då känner jag att jag gjorde rätt iallafall.  Vi slipper allt det där.
Vi slipper all oro inför.
Vi tar det när det kommer. Och behöver vi bli upprörda då så tar vi det då. och då blir det minsann buller och bång! Om det måstes vill säga.
Nåja för att återgå till kalaset. Före kalaset var det kosläpp hos grannen. Tänk vad skönt att få komma ut i stora härliga hagar efter att fått vara instängd en hel vinter.

image

Koka soppa på en spik blev det till lunch. Ibland har man så tomt i kylen och frysen och skafferiet så man kan inte för sitt liv tro att man ska lyckas bjuda på en middag.  Men det lyckades.
Lite pizzadeg gjordes sen var det bara att fylla på med små rester lite här och där. Ost överst och vips fick nissarna sin favorit mat och blev redo för lite bowling.

image

Till kvällsavslappning blev det en brasa.
Finns det något som får en att slappna av så och bli alldeles rofylld som en liten kontrollerad brasa?

image

  

När jag insjuknade

Det här skrevs när jag åt den kycklingen som gjorde mig sjuk och det är fortfarande väldigt aktuellt.

https://husfadern.wordpress.com/2013/09/24/tva-ar-och-javligt-arg/

Katt-tant

Må Jimmy överleva mig!
Jag är farligt nära att bli ett hönsorginal!
Många gamla änkor skaffar på sig hundratals katter som springer vind för våg.
Jag kommer bli sån fast med höns om inte han finns kvar och stoppar mig!

image

image

Ser ni att industrihönsen börjar redan bli finare.

image

Titta noga på hon nedanför här så ser ni att det kryllar av nya fjäderpennor.

image

Hästar

Oj vad det är mycket häst i vårt liv igen.
Känns så skönt att fått tillbaka den orken.
Och tack vare en nyfunnen vän även Stooor inspiration!

image

Hästarna promeneras,
Hästarna körs,
Hästarna bantas,
Hästarna leker, 
Hästarna blir arga och bits när jag försöker få dom att leka med en stor röd boll,
Hästarna umgås med grannarna

image

Ett äppelträd för varje Nils

Vännerna från Litauen kom med ett äppelträd till varje Nils.

image

Det grävs

image

Det vilas

image

Det grävs djupare

image

För att sen stolt posera.

Currylinjer, cancer och duvhökar.

Ojoj är det enda jag kan säga…. är helt komplett slut!
Har haft en fantastisk människa i 70-årsåldern hos mig idag.
Han har haft så mycket cancer i sig så han borde vara död.
Läkarna dömde ut honom för länge sig.
Men han lever fortfarande! Har fortfarande cancer i sig men lurar döden gång på gång på gång bara genom viljekraft. Han  njuter av livet, han gör otroligt mycket gott för andra människor.
Och nu är det meningen att jag ska fortsätta på hans bana.
Vi har mätit currylinjer och currykryss för brinnande livet.
Mitt i alltihop fick jag springa ut till hönsen som började skrika. 
Duvhöken som jag börjar känna mig ond på är nu proppmätt på min levande tupp som nu saknar kroppsdelar.
Jag brottades med duvhöken för att sen släppa ut honom igen till friheten och ironiskt säga ”Välkommen åter,  imorgon är du säkert här igen och plågar mina höns”
Men jag kan inget göra.
Ikväll fortsätter bygget till den stora hönsgården sen måste mina stackars höns vara instängda i hönsgårdarna några veckor tills duvhöken har glömt dom.
Jag fick lov att släcka min lilla gråbens liv.
image

Han låg i min famn och tittade på mig tills han inte längre kunde se.
Min älskade lilla tupp! 
Jag sa Adjö till gråben och blötte ner honom med tårar.
Torkade dom och gick in för att fortsätta mäta currykryss.
Tänk om man bara kunde frysa världen en liten stund då och då, bara för att få hämta sig.
Jag gick ur den här dagen som nyexaminerad.
Känns väldigt bra och kul!
Jag känner linjerna så tydligt att jag inte ens behöver pinnarna, för mig räcker det att känna med händerna.
Nu ska jag praktisera hos vänner och bekanta för att bli lika duktig som min 70 – åriga vän.

Ung och stressad

Hela familjen utom Stornils som måste gå i skolan följde med på mammografin igår.
Det gick hur bra som helst,  gjorde inte ett dugg ont. Har hört så ofta att det gör så ont! Men det kan jag intyga att det gör det inte.
Jag ställde en massa frågor som jag var nyfiken på. Gör det mer ont kanske om man har större bröst? Nix det gör det inte.  Hur gör ni med dom som har förstorat sina bröst med inplantat? Och ja det var precis som jag trodde ett problem.
Dom gjorde mammografi på dom brösten också, men det var mycket svårare och dom fick ta många fler gånger.
Så nu vet jag det! 😉
Och nej, jag har inga planer på förstoring, jag var bara endast lite nyfiken.
Jaha nu sitter jag här i kossan som jag kallar min favvofotölj och dricker kaffe i mängder och skriver. Snart ska jag ut och möblera om i hönsgården så att jag kan släppa ihop industrihönsen med dom andra.
Jag dricker mitt kaffe och äter mitt nybakade bröd.

image

Tänker på hur det var när jag var ung och hade min första lille Nils som liten.
Vilken press jag hade på mig då! En press som jag och ingen annan skapade.
En press som jag ser på väldigt många unga mammor att dom också har.
Det ska vara så perfekt! Är det kalas så måste det vara 17 sorters olika kakor, hembakad tårta, nymalet kaffe, ett hus som skiner från början till Slut, uppblåsta ballonger som hänger på dörren, på brevlådan, vid infarten, och helst efter hela vägen där man vet att alla gäster ska åka. Och alla gäster består av 60 st släktingar,  30 st kompisar till mamma och pappa och alla dagiskompisar. När väl dagen ÄNTLIGEN är över dör mamman och pappan och barnen lite smått av trötthetsdöden.
När mamman ligger där sen i sängen och tänker på kalaset så kommer hon på allt som gick snett och kan sen inte sova på hela natten och är sen världens tröttaste och suraste mamma hela dagen efter.
När man blir äldre och har halvstora barn som liksom inte behöver sin mamma lika mycket längre,  när mamman egentligen skulle ha tid att baka 17 sorters kakor, då är det helt plötsligt inte lika viktigt längre!
Det duger alldeles utmärkt med köpefika om man känner att man inte hinner eller orka baka.
Det gör inte riktigt lika mycket om man glömmer en dammråtta under sängen när man faktiskt hinner med en ridtur före kalaset om man lämnar kvar den dammråttan!

Varför är det så???
Varför är det inte tvärtom? ??
Man struntar i dammråttor och att baka när man har små och bakar massor när dom blivit lite större!
Allt skulle bli så mycket bättre.
Man skulle njuta mer av småbarnen
Småbarnen skulle ha mer närvarande föräldrar.
Och tänk vad roligt det är att ge sina lite större barn en picknick korg med en massa gott nybakat när dom vill gå ut på utflykt.

Jag kan inte spola tillbaka tiden och göra om med min första Nils men jag gjorde iallafall rätt med mina två andra nissar nör det gäller just det, MEN jag gjorde iallafall fel då! Ett mycket större fel! Jag startade ett företag med en massa anställda och det borde jag verkligen inte ha gjort. Det finns ingenting som jag ångrar så mycket som det.
Jag gjorde det med förhoppningen att kunna jobba hemifrån och finnas här för mina barn.
Det blev inte som jag tänkt mig.
Nu har jag startat ett nytt företag som jag ska driva hemifrån. Dels beroende på min sjukdom och dels för att jag ska finnas här för mina barn. Men denna gång lyckas jag!
Denna gång är företaget anpassat till mig.
Inte 1000 samtal om dagen,  inte meterhöga pappershögar som måste göras.
Inte ansvar över anställda.
Har ingen ångest, ingen press. Barnen har en lugn, harmonisk och glad mamma när dom kommer hem från skolan. .och JA det står alltid en nybakad kladdkaka eller nybakade bullar eller kakor på bordet när dom kommer hem med bussen.
Men inte längre för att jag tror att jag måste,  utan för att jag verkligen vill och njuter av det!

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: