Ojoj är det enda jag kan säga…. är helt komplett slut!
Har haft en fantastisk människa i 70-årsåldern hos mig idag.
Han har haft så mycket cancer i sig så han borde vara död.
Läkarna dömde ut honom för länge sig.
Men han lever fortfarande! Har fortfarande cancer i sig men lurar döden gång på gång på gång bara genom viljekraft. Han  njuter av livet, han gör otroligt mycket gott för andra människor.
Och nu är det meningen att jag ska fortsätta på hans bana.
Vi har mätit currylinjer och currykryss för brinnande livet.
Mitt i alltihop fick jag springa ut till hönsen som började skrika. 
Duvhöken som jag börjar känna mig ond på är nu proppmätt på min levande tupp som nu saknar kroppsdelar.
Jag brottades med duvhöken för att sen släppa ut honom igen till friheten och ironiskt säga ”Välkommen åter,  imorgon är du säkert här igen och plågar mina höns”
Men jag kan inget göra.
Ikväll fortsätter bygget till den stora hönsgården sen måste mina stackars höns vara instängda i hönsgårdarna några veckor tills duvhöken har glömt dom.
Jag fick lov att släcka min lilla gråbens liv.
image

Han låg i min famn och tittade på mig tills han inte längre kunde se.
Min älskade lilla tupp! 
Jag sa Adjö till gråben och blötte ner honom med tårar.
Torkade dom och gick in för att fortsätta mäta currykryss.
Tänk om man bara kunde frysa världen en liten stund då och då, bara för att få hämta sig.
Jag gick ur den här dagen som nyexaminerad.
Känns väldigt bra och kul!
Jag känner linjerna så tydligt att jag inte ens behöver pinnarna, för mig räcker det att känna med händerna.
Nu ska jag praktisera hos vänner och bekanta för att bli lika duktig som min 70 – åriga vän.

Annonser