Jag och stornils inväntade mörkret sen tog vi bilen och åkte till kyrkogården.
Vi smög andäktigt in på den mycket mörka gården med dom väldigt många gravstenar som lämnade ifrån sig väldigt stora skuggor i dom svagt lysande gatlamporna som stod på väl utvalda ställen.
Vi frös som vanligt,  vi fryser alltid där.
Med iskalla fingrar grävde vi i jorden för att plantera lite nya blommor.  Med skitiga naglar såg vi på resultatet.

image

Det blev sådär,  det var för kallt, det var för läskigt, det fanns inga spadar,  det fanns inga vaser, det fanns inga blommor i affären. Vi hade ljus med oss och lärde oss att man inte kan tända ljus utan tändstickor.
Jag och stornils tittade huttrande på varandra och kom överens om att mamma och mormor var iallafall inte där. Vi tar med oss hennes 70-års bukett som vi valt ut åt henne och åker hem.
Vi ställer den på bordet tänder ett 70-års ljus, äter tårta och tittar på conjuring.

image

Min älskade kära mamma skulle ha blivit 70 år idag.  Hon blev bara 57.
Hon dog i cancer.
Hon levde för att se till att alla hade det bra.
Hon blev rånad av två män, hon hyssjade på dom att dom inte fick prata så högt för hon var livrädd att någon skulle komma ut och ev bli skadad.
Hon tittade alltid lite jagat bakåt när vi gick på stan.
Hon skyddade alltid mig precis som jag idag skyddar mina barn.
Hon kunde till och med ljuga för min skull.
Hon kom till mig när jag fick inbrott i min lägenhet och bodde hos mig tills jag fick en ny lägenhet.
Hon fanns alltid där.  Men när jag födde min första son försvann hon.
Än idag får jag tanken ”det ska jag berätta för mamma”
Jag var hos henne mycket på sjukhuset med stornils.  Systrarna tog hand om min bebis när jag höll min mor i handen,  systrarna som bara ville väl kom in till mig och stolt visade att dom lärt min stornils att dricka ur nappflaska.  Det skar i mig,  det var jag som skulle lära honom det.
Sista natten sov jag hos mamma.
Hon hade ont så ont.
Jag sa ”mamma jag älskar dig”
”Jag älskar dig också,  förlåt men jag orkar inte mer”
Jag sa ”det är okej mamma, dö nu”
Mamma kämpade så för hon var arg på sin egen mamma som sa nej till en till operation för hon orkade inte.  Hon ville att hennes mamma skulle ha kämpat mer för att kunna stanna kvar hos dom. Men hon orkade inte och nu orkade inte min mamma. 
Jag blev inte arg, jag förlät fast det inte fanns något att förlåta.
Hon kämpade in i det sista men hon orkade inte.
Jag höll min hand på hennes höft för det var den sista delen som blev kall. Jag ville ha kvar hennes värme i min hand så länge det gick.

När jag gick ut därifrån såg jag att min lilla stornils hade så långa naglar att han kunnat hamna i Guinness rekordbok som bebisen med dom längsta naglarna.
Nu var det dags för en ny epok. Nu var det dags att ta hand om mitt första barn, klippa hans naglar.Lära honom sitta, krypa. Allt skulle jag lära honom utan en mormor.
Grattis mamma i himmelen!
image

Annonser