Lillnils blev anfallen igår av vår största tupp. Tuppen jagade honom 30 m och hoppade på hans rygg med klorna sex gånger.
Han var skräckslagen och jag med!
Dom är ju lika stora liksom, tänk er själva känslan och tänk vad som kunnat ha hänt!
Allt gick bra, men tuppen måste bort.

När jag berättade för mellannils att tuppen måste bort så blev han ledsen eftersom det är hans tupp.
Men han förstod att vi var tvungna för deras trygghets skull.
Han torkade ögonen och sa ”okej mamma, men då måste du lova att du gör kycklingklubbor av honom”

Vad har jag för barn?

Annonser