Jag har alltid varit väldigt smärt-tålig,  haft hög smärttröskel. Det finns många ord. Förlossningar brukar alltid vara en bra jämförelse som vi kvinnor alltid kör med. Och jag födde alla tre utan bedövning för att jag ville det och för att jag inte hade behov av något smärtstillande. Jag minns när jag födde min tredje pojke hemma i sängen att jag frågade ”varför måste det göra så ont” till ambulanskillarna som stod och tittade på, men det var mest en undran inget panikvrål. När jag fick första killen så tog det 24 timmar och mitt största problem då var att jag var så trött. Jag minns då att jag sa ”jag känner mig lite rädd, ska det verkligen göra så här ont?” Men det var inte heller smärtan som var jobbig utan oron att något var fel. Min mittemellan kille sa jag inte så mycket när han kom, det var han som sa plopp så var han ute.. i entrén på BB. Men efter gbs så blev jag otroligt smörttrött. Det är mitt eget ord. (Tror jag) Jag hade haft så ont så länge att jag inte orkade ha ont mer. Smärtan jag hade är så obeskrivlig. Det gjorde så ont så jag ville tappa medvetandet. Jag ville inte dö för jag ville inte lämna mina pojkar. Men förlora medvetandet hade varit så skönt! Jag är så glad för att smärt-Janne fanns vid min sida och gav mig morfin. Så fort jag ropade efter honom så fanns han där! Jag fick mycket morfin under min sjukhustid, så mycket att det var jobbigt att sluta med det sen. Men det klarade jag och skulle klara igen om jag skulle hamna i något smärtträsk igen. Men det jag skulle komma till är att efter all denna smärta så orkade jag inte mer, jag blev sååå smärttrött. Slog jag i tån i stolsbenet så fick jag låsa in mig på toaletten för jag började gråta. Slog jag i huvudet i en skåplucka så började jag gråta,  råkade jag riva mig på något så började jag gråta. Jag skulle operera bort ett märke på min arm som växte. En sån liten operation och lite lokalbedövning men jag hade sån ångest innan och det var så jobbigt efteråt med den lilla, lilla, lilla svedan som blev ett par dagar. Nu äntligen så har min smärttrötthet gått över! Jag har fått tänder nerslipade för att kunna sätta dit nya, det gjorde ont och det har gjort ont i en vecka nu. Har inte kunnat dricka varmt eller kallt har inte kunnat andas med öppen mun för isandet har varit stort! Men jag har klarat det galant! Jag börjar återvända till mitt normala jag när det gäller smärta! Känner mig så lycklig! image Hade ingen passande bild till mitt inlägg så jag bjuder på två stolta ansikten från två av mina nissar som alldeles själva bakat en tårta till sin far på fars dag.

Annonser