Sök

Urstarka Jag

A topnotch WordPress.com site

Månad

november 2014

Bebisar i överflöd!

Denna gång hittade jag ingen adoptivmamma, men sova mellan två ben på en gosig nalle ser rätt okej ut det med.

image

Annonser

Adoptivmammor och ägg

Vilken helt otroligt fantastisk dag det har varit idag!
Jag skulle göra massor inne, men har varit ute istället.
Vaktlarna har fått rent, hönorna krakarna som måste vara instängda pga fågelinfluensan har blivit aktiverade.
Adoptivmamman tar hand om sina bebisar på bästa sätt.

image

Jag har fått en ny last, ett beroende!
Jag bara måste få några stekta vaktelägg innan det är dags att sova.
Dom är så otroligt goda!  Och så är dom ju så nyttiga också.

image

Det spelar faktiskt ingen roll hur ofta jag får ägg hos mina fåglar!  Jag bara älskar att gå ut och plocka ägg… det är en sån otrolig gåva från mina fjäderklädda vänner.

image

Jag tycker vakteläggen ser ut som chokladpraliner så dom passar i min plåt alladin ask som jimmy köpte åt mig på en marknad.
Har nu förhört spanska klart och ska krypa ner med en bok.
Puss och godnatt!

Dr sjöllin

Nu har jag pratat med min läkare Kristoffer som precis ringde upp mig.
Det var tydligen väntat att min smärta skulle komma tillbaka.
Så från och med nu höjs min lyrica dos till 50 mg morgon och kväll istället för 25 som jag startade med.
image

Julförberedelser

Nu har julförberedelserna redan börjat hemma hos oss.
Vi ska vara hemma som vanligt.
När jag fick min första pojk så lovade jag honom och mig att från och med då aldrig fira jul någon annanstans än hemma!
Den som vill komma hem till oss är välkommen, men vi åker ingenstans.
Och det har jag hållt,  så 13 jular hittills har vi firat hemma och fler blir det.
Tänk vad tradionsbundna barn är. När jag frågade dom om vi skulle fira jul någon annanstans i år så blev det ett rungande NEJ!!!!
nu sitter jag och planerar julens mat och godis samtidigt som jag lyssnar på två nissars lek.
Köpte två böcker igår och jag kan inte sluta bläddra i dom. Jag har tröttnat på att leta recept på internet, jag vill ha en bok.

image

Jag vet inte vad jag ska säga om den här boken,  förutom att det är helt okej om jag går upp några kg i jul. En ca 10 kg sådär. Jag måste ju ha möjlighet att avlägga ett nyårslöfte också eller hur ;).
Och så denna ägg bok är ju liksom ett måste för just mig 🙂

image

Shopping och dop

Efter både shopping och dop blir jag så här slut!

image

Skönt att däcka i soffan med två vovvar, nu är sagostunden med nissarna kvar sen säger jag godnatt!

image

Nej Halmstad

Det blev inget Halmstad och hönsutställning kära svägerskan fick migrän och då orkar man inte vara barnvakt åt tre nissar.
Men det var bra för istället lyckades jag få tag på en adoptivmamma till mina maskinkläckta vaktlar.

image

Det gör mig så lycklig för jag tycker alltid så synd om dessa små kycklingar som kläcks i en maskin istället för under en mamma.

Som ni vet så blev jag ju troligen sjuk pga kycklingen som jag blev bjuden på dagen innan jag insjuknade. Men vaktel har inte dom här farliga virusen i sig som höns har, så det är inte alls samma restriktioner när man tillagar vaktel som det är när man tillagar kyckling.

Jag har inte ätit kyckling någon gång efter att jag blev sjuk,  men idag har jag gjort vaktelgryta.
Ungarna sa att det var det godaste dom ätit någonsin!
Jag har inte slaktat själv, men jag har plockat ur och flått. 
Det är blandade känslor, har ett otroligt överskott av tuppar. Man kan inte ha för många tuppar för då mår inte hönorna bra.
Så jag och min far tog tag i situationen. Det var känslomässigt jobbigt för oss båda.
Men att veta att fåglarna har haft det bra, blev slaktade på ett väldigt bra, snabbt och smärtfritt sätt,  veta att dom inte är fulla av antibiotika det kändes skönt,  vördnadsfullt.

image

Till nattamat så här på lördags kvällen blev det omelett.
Så vaktlarna har bistått med mycket mat idag.

image

Idag började jag med medicin igen.  Tårarna rann nerför mina kinder i morse när jag tog första dosen.  Efter en timme började jag må illa. Men allt eftersom dagen gått så har det känts rätt. Orkar med min familj på ett helt annat sätt. Får inte panikkänslor och studsar i soffan för att mina fötter värker så att jag blir galen.
När jag tog andra dosen nu ikväll så kände jag mer tacksamhet istället för sorg.

Halmstad, omelett och bakslag.

Har haft redigt ont i fötterna ett par dagar,  idag på förmiddagen har det även gått upp i högra benet och nu på kvällen i högerarmen.
Det är väl ett av dom så kallade bakslagen som jag är så trött på.

Men så här ont har jag inte haft i mina bakslag förut och jag måste nog ringa till min dr för att få lite lyrica igen.
Det känns tufft, vill absolut inte börja äta medicin igen.
Jag planerar, och OM jag skulle behöva åka in igen så gör du si och så gör du så, instruerar jag J.
Idag köpte jag en enkel kokbok åt honom  bara utifallatt! 
Här är kvällens omelett som kom ur den.

image

Sov middag en stund mitt på dagen och drömde att jag vakna på IVA och det första jag ser är sjuksköterska Jonas vänliga ansikte.

Man kan ju tycka att jag borde känna panik nu, men jag gör inte det. Jag tror/vet att jag inte kommer hamna där nu, jag har inte tid!
Jag ska ju på höns utställning i Halmstad i helgen,  det får jag absolut inte missa 🙂

Inlagda vaktelägg

Har hittat så goda recept på inlagda vaktelägg!
Någon som vill hjälpa mig att skala? 😉

image

Nu har jag sagt det hundratals gånger!

Har sagt så många gånger att jag ska börja träna…. Men jag gör det aldrig!
Jag kommer inte iväg,  jag hinner inte! Visst det handlar om att prioritera,  men vad ska jag priotera bort?
Ungarnas lunch? Hönsens skötsel? Tvätten? Packning av skolväskor,   läxhjälp eller vad?
Jag har ingen ”sitta i soffan och titta på tv” att priotera bort. För jag hinner aldrig sitta i soffan och titta på tv..
Jag tillbringar väldigt mycket tid i köket, och idag slog det mig att min sjukgymnast Anna sa till mig en gång att hon visste en kille som tränade och blev superstark endast med sin egen kroppsvikt.

Så det ska jag börja med nu!
Armhävningar mot köksskåpen får bli det första.  Jag tänkte göra 100, klarade 30. Jag behöver verkligen träna, så här klen får man bara inte vara!
Det känns väldigt otryggt. Tänk om det händer något som jag behöver styrkan för att reda ut.
Nej, nu jädrarns ska här byggas muskler!!!

image

Ni ser det där som pekar neråt på mina armar? Det kommer snart att peka uppåt 😉

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: