Jag kommer aldrig, aldrig någonsin glömma ångesten som rev i mig och hur jag försökte hålla mig lugn. Samtidigt som jag kämpade för att orka slå händerna i sängkanten när nattvakten som satt bredvid mig på nätterna satt och somnade.
Just den här nattvakten hade svårt att hålla sig vaken och jag var tvungen att ha någon bredvid mig hela tiden. Eftersom jag inte kunde prata och inte röra

mig

så kände jag mig så otroligt utlämnad när hon satt och nicka. Mina hjärtslag på tvn ökade i takt med min ångest.

Annonser