image

Idag lyckades jag göra rynker på hela läpparna när jag gjorde pussmun! Jag tar i med hela ansiktet så mycket att respirator ärret i halsgropen blir stenhårt och sticker upp och mitt ena öga blundar. Men vad gör det när jag lyckas skrynkla ihop läpparna till något som liknar en pussmun. Lite sne är den men skrynklig.
Förut har ena sidan på munnen varit slät och bara halva munnen skrynklig. skönt att veta att ansiktet inte stannat upp! Det kanske finns hopp om att se normal ut igen.
Igår ringde dom från iva för att höra hur det var med mig. Världens goaste Kerstin var det som ringde.
Idag har 6-års sprutan delats ut till en av mina pojkar och eftersom gbs även kan komma av vaccinationer och eftersom han nu har däckat i feber så ligger nervositeten och pyr i mig! Ja jag vet att dom kan få feber av den sprutan. Och jag vet hur ovanlig min sjukdom är… men. …. det är såå bra att det finns vaccin men åh vad jag önskar att det inte behövdes.
På bvc visste dom inte att jag varit så sjuk, det var faktiskt dom som beställde tid åt mig först. Kära Anita såg på mig att jag var risig så hon gick in i sin dator och bokade en tid åt mig. Men varken hon eller jag förstod hur risig jag var egentligen! Så nu bestämde hon att mina små gryn ska få lite stöd och prata av sig med en barn psykolog. Så att dom kan fånga upp och stötta dom redan nu ifall det finns behov.
Det var så skönt att hon sa så för jag var orolig att dom skulle tycka jag var larvig när jag bad om det.
Har läst så mycket om barns upplevelser när en förälder blir sjuk och dom kan må dåligt över det även när dom blir vuxna. Jag tycker det är svårt att hantera situationen.
”Han som inte pratar om det har han kanske egentligen ett stort behov av att prata? Medans han som pratar om det jämt kanske egentligen mår bäst fast han verkar vara den som har haft det jobbigast? Eller?”
Det är svårt, jag är ingen psykolog. Jag är bara mamma. Jag vill att mina barn ska må bra!

Annonser