Sitter här med kaffekoppen bredvid och känner mig proppmätt efter dagens medicinintag.

Bild

 

Det verkar som jag bara har en massa negativt att säga om sjukvården och så är det inte alls. Jag har blivit behandlad och umgåtts med helt fantastisk personal. Det är nog så att det är dom svåra upplevelserna som kommer ut först för att det är dom som är tyngst att bära.

Jag hade outhärdliga smärtor när jag låg på Iva. Har fortfarande men inte lika som då. Personalen berättade att dom aldrig gett någon så mycket smärtstillande som dom gett mig någonsin på intensiven.

Eftersom jag fick så mycket morfin så sov jag oftast som en stock på nätterna. Jag hade fri tillgång till morfin. så vaknade jag så bad jag bara om ett tryck på pumpen så gick smärtan över och jag somnade gott igen.

Men en natt när jag vaknade så fick jag sån ångest. Jag hade så ont och kände ett sånt otroligt behov av att få sätta mig upp. På dagen lyfte dom alltid upp mig på sängkanten så att min kropp fick sitta lite även fast den inte kunde. Det var väl för att få igång blodcirkulationen. Jag var alltid väldigt samarbetsvillig även fast det alltid gjorde vansinnigt ont. Men då på natten vägrade dom två som jobbade att sätta mig upp. Jag kände att jag kommer dö om dom inte sätter mig upp. Jag var skräckslagen! Jag pekade febrilt med min lampa på bokstavstavlan att ni måste hjälpa mig upp, jag kommer dö annars och jag har tre barn att ta hand om! Jag kan inte dö! Förstå hur svårt det var att peka på denna tavla i detta paniktillstånd. Eftersom jag hela tiden var tvungen att hålla huvudet så stilla som möjligt för att laserstrålen skulle hamna på rätt bokstav. Jag fick hela tiden till svar att klockan är halv fyra på morgonen.

Jag skiter i att klockan är halv fyra på morgonen, jag kommer dö oavsett tid på dygnet om ni inte hjälper mig upp. Smärtan dödar mig!

Då säger den andra sköterskan efter att jag återigen sagt att jag måste finnas kvar för mina tre barns skull. ”Jag har fyra barn men inte är jag så här otrevlig för det!” då skrev jag att jag kommer polisanmäla er om ni inte hjälper mig upp. Då tar dom av mig lampan…. Och trycker på morfinpumpen. 

Jag la ner huvudet på kudden och tårarna rann av kränkningen att dom tog av mig mitt enda verktyg till att kunna prata. Sen somnade jag av morfinet.

 

Fortsättning följer….

Annonser